Seglingsäventyr med en fingal, med mål till Medelhavet


 

Segling i Rubinskreservoar på väg mot Volga

Upptakten till resan
Som äventyrare i blodet hade jag rest mycket på diverse olika sätt. Efter ha provat campingbuss och tågluffat beslutade jag mig för att köpa en segelbåt för ända målet.
Det fick bli en Fingal - en ganska stadig havskryssare på 27 fot där vikt, seglingsegenskaper och utrustning kan fås till ett bra pris. (det sistnämnda är nog så viktigt om resan ska bli av)
Med tidigare båtar hade jag seglat till dom flesta ställen i Östersjön. En av seglatserna 1989 gick till Tallin där träffade jag en vacker flicka som jag gifte mig med, men det är en annan historia.
Nu när båten var införskaffad började planerna för en Medelhavsresa växa fram. Medelhavet är attraktivt enligt mina ögon, klimatet är varmt och behagligt, många olika kulturer på korta avstånd, man behöver ej göra långa överseglingar, man slipper tidvattnet m.m.

 

En idé växer fram
För att träna besättningen och lära sig båten fick det bli en seglats till Riga i Lettland -92. Riga var ett naturligt mål eftersom Anjelas föräldrar är bosatta där. Väl i Riga gjorde vi ytterligare utflykter och tog oss till St:Petersburg med svärfarsans campingbuss ( på den tiden var det samma visum eftersom Lettland tillhörde Sovjet). I St:Petersburg spenderade vi tiden med sedvanligt turistande. Efter att ha besökt Vinterpalatset stod vi på en av broarna över Neva och mätte hur stark strömmen var i vattnet, började vi prata om vart Neva slutar. - Neva slutar i Svir, Svir slutar i Volgabaltkanalen, Volgabalt slutar i Volga som i sin tur slutar i floden Don, Don rinner så småningom ut in Svarta havet. Vi hade just funnit en ny alternativ färdväg genom Europa.
Sagt och gjort, med en Fingal från -66 och en rysk fru från -65 beslutade jag mig för att prova gå genom ryska farvatten till Medelhavet.
Pusselbitarna började falla på plats: Hela flodsystemet är farbart eftersom dom själva kör tung trafik mellan Vita havet, Östersjön, Kaspiska havet och Svarta havet. Det finns sjökort över hela kanalsystemet, s.k. Atlas. Vattendammarna, insjöarna och Volga är så pass stora så det går att behålla masten på. Ryska är inget problem för min rysktalande fru men det fanns några praktiska problem som måste lösas. Orkar vår lilla motor att gå uppströms? Var kan vi köpa sjökort? Vad är max djup och max höjd på dom olika delarna i flodsystemet? Går det att få tillstånd att segla genom Ryssland eller gäller lagen från 30-talet - alla inre farvatten är förbjudna för utlänningar.

 

Vi tog kontakt med f.d. Sovjetiska ambassaden i Stockholm
Vi förklarade på ambassaden, att vi ville segla med egen båt från Baltikum till Svarta havet via Volga och Don, och ställde en ledande fråga - det är väl inte förbjudet eller hur?
Svaret vi fick var något tvetydigt, " Nej det är inte förbjudet men ni kan inte segla så eftersom det inte heller är tillåtet och hur som helst vet vi inte ännu".
Juridiskt sett måste allt som inte är förbjudet vara tillåtet? (eller är det tvärtom). Vi fortsatte fråga. "Vad kan Ni råda oss till"?
"Om ni är intresserade av Volga kan ni ta en turistfärja. Men om ni vill ta er egen båt, kan ni transportera den bredvid Volga med trailer eller någon hyrd lastbil från Ryssland, bara den inte är i vattnet" - kommunismen föll, men inte dog.
Och han fortsatte: "Ni kan arrangera en uthyrning till någon rysk organisation, så kan ni följa med som passagerare på er egen båt. Ni kan även fråga Svenska kryssarklubben om någon har gått den vägen förut, så kan ni få adresser till ryska seglingsklubbar".
Alltså: det fanns ingen information.
Vi beslutade oss för att segla till St:Petersburg och försöka få mer information.

 

Nästa sida