Segling till Tallin 1989 med S/Y Roxane II en skärgårds åtta

Tider när man seglade utan GPS, mobiler, i omodern träbåt och oljeställ. Sovjetunionen existerade

fortfarande och var fiende nummer ett. Ett nytt äventyr lockade.

 

Dåligt väder till Tallin

Året var 1989 och vi var på väg att angöra Tallin. Det regnade, var dålig sikt och det började närma sig midnatt. Seglingen hit hade varit kämpig, det senaste dygnet hade regnskurarna och vindbytena avlöst varandra. Besättningen bestod av fem personer, tre herrar i 50 årsåldern varav en var Kaptenen Kalle och han kompisar Sören och Janne. Två stycken yngre killar i 23 årsåldern som var Harald och jag. Alla äldre herrar var sjösjuka och hade inte kunnat gå ner i ruffen senaste dygnet.

 

 

 

 

Tallins angöring

Efter att passerat sista fyren i Finska viken skulle vi vika av på en mer sydlig kurs till Tallin. Harald styrde och jag försökte navigera så gott det gick. Jag insåg att vi hade varit för ivriga och bytt kurs när vi såg Tallin på långt avstånd. Det låg ett grundområde rakt framför oss så vi måste ut till enslinjen med ytterligare en halvtimme segling österut. Problemet var att vi inte visste om vi passerat detta område eller inte. Nu måste det ta snabba beslut båten gick fort i medvinden, jag vände mig om till Kalle och frågade vad nästa beslut var. Han satt bara stirrande rakt fram och fick inte fram ett ljud. Harald som styrde var djupt koncentrerad och försökte se vad som fanns i vår omgivning. Plötsligt fick han syn på en prick mitt ut mörkret. Det var den efterlängtade nordpricken som visade var grundet var. Med en snabb gir på 90° passerade vi pricken på rätt sida. Vi seglade vidare österut till enslinjen som markerar farleden till Tallin, resten av sträckan till Tallin gick fint. Hela tiden hade vi sett sökarljus med ljuskäglor som sökte längs med vattnet. Plötsligt befann vi oss i en av strålkastarna, den följde oss en bit men ingenting hände. Man undrar i vilket årtionde man befinner oss i.

Anledningen till att segla till Tallin var rätt spontan. På den tiden hade jag tillsammans med min kompis Harald en träbåt från 1934, en Tumlare i hyfsat skick. Jag var på Gotland med Tumlaren och ringde hem till föräldrarna som man gör då och då när man seglar. Harald var inte med just på denna tur, jag var lärare och hade mer möjlighet att sticka tidigare på sommaren. Farsan berättade att Harald skulle segla med sina arbetskamrater till Tallin i en annan träbåt som hette Roxane II och var ritad i kappseglingsklass 8. Det var någon slags kappsegling Stockholm, Tallin och Helsingfors. Vi skulle bli 5 stycken på den resan och det var ett av det första året som man kunde segla till Sovjetunionen. Jag tackade ja till inbjudan och började segla hemåt, Harald och farsan fick ordna med visum. Tallin-seglatsen skulle förändra mitt liv rätt mycket men det visste jag inte då. Jag är förundrad hur bra all planering fungerade och hur kommunikationen löste sig på den tiden utan mobiler och GPS.

 

Dag 1 i Tallin.

Vi hade kommit dit tidigt på morgonen och alla var trötta och tog igen sig efter sista dygns nattseglingar.


Sällskapet vilar ut efter tre dygns segling.

 
 
De andra båtarna var där sedan tidigare vi var nämligen försenade redan från början i Sverige med en trasig motor.Kappseglings arrangörerna hade bokat en regattamiddag men den hade vi missat för länge sen. Vi var nöjda med att klara seglatsen och såg fram emot att turista i Tallin.

 

Min blivande fru med en seglande kollega.

 

 

Första gången jag träffar min blivande hustru

På förmiddagen skulle jag hämta vatten i en vattenkran som var belägen en bit in på kajen. När jag kliver av båten ser jag en tjej i min egen ålder som sitter där och studerar de utländska båtarna. Hon har en fin colliehund med sig. Jag ändrade kursen från vattenkranen till en mer passande riktning så jag kunde gå förbi henne. Jag började prata (om hennes fina hund) om segling och vad hon själv gjorde där. Hon bor egentligen i Riga och just nu är i Tallin för att träningssegla. Hon är med i seglingslandslaget och seglar e-jolle på nationell nivå men hade inte kappseglat utomlands. Hon berättade att hennes far var seglingstränare och de bodde i en husbil på seglingsområdet borta vid jollecentret. Vi satt och pratade ca 20 min och mina seglingskamrater började undra vart jag tog vägen, de behövde vatten till matlagningen. De såg att jag pratade med första dam som jag träffat sedan jag satt min första fot på land, skrattade lite och tyckte jag kunde slita mig därifrån. Vi bestämde för att träffas dagen efter, Anjela som hon hette erbjöd oss guidad tur i Tallin för hela sällskapet.

 

Kort historik om Tallin

Under resten av dagen tog vi en tur till Tallins centrum, tittade vi på hus i den gamla stadsdelen med historia från hansatiden. Tallin grundades av den danske kungen Valdemar Sejr, sedan han besegrat esterna vid Lindanäs 1219, Tallins centrum är med i Unescos världsarvlista. Tallinn, med sitt gynnsamma handelsläge vid Finska viken har tillhört flera olika länder genom tiderna. Mellan 1561-1721 tillhörde Tallin Sverige men föll sedan i Ryssarnas händer efter det stora nordiska kriget. I slutet av 1800-talet växte staden kraftigt i samband med industrialiseringen. En stor orsak till den snabba expansionen var järnvägen till Ryssland som stod klar 1870. Estland fick sin första frihet 1918 när Sovjetunionen bildades men återtogs efter andra världskriget av sovjet 1944.

 

Några bilder från Tallin.

 

Dag 2 i Tallin.

Sightseeing i Tallin

Dagen efter tog vi oss till Tallins centrum och fick en väl fördjupad beskrivning av Tallins historia.

Konstutställning vid centrala kyrkan
Vy från ett av tornen från medeltidskyrkan
   

Livemusik på ett cafe.

 

Tallin såg ut som man backat tillbaka till 70 talet. Husbyggnader och färgsättningen liknade de foton som man hade tagit på 60-70 talet. Staden var fin och människorna var trevliga. Det fanns en stark vilja att förändra Estland och bryta sig fri från sovjetunionen.

Vi åt middag i ett café som man brukar i forna USSR. Inuti caféet var det ännu äldre miljö och vi backade tiden ytterligare 20 år till 50 talet. I entrén på andra våningen stod en orkester och spelade bakgrundsmusik, en kvartett med herrar i 65 års ålder klädda i kostym. Ordning och reda ska det vara på matställena.

 

 

 

Frieriet till Anjela och en rånad kapten

På eftermiddagen begav sig Harald och jag hem till båtklubben medan de andra skulle stanna kvar och titta på om det fanns några dansställen eller krogar i närheten. Vi bjöd Anjela till kvällsfika började prata om historia och allmänna saker som man brukar göra. Så helt plötsligt när Harald och Anjela var i djupa historiska diskussioner frågade jag Anjela om vi skulle ta och gifta oss. Det kom väldigt långt inne från mig själv och presenterades på det sättet att det inte var ett skämt. Harald stirrade på mig och undrade vad jag precis hade sagt. Med en snabb efterklok tanke kanske det var lite framfusigt att fria till en okänd kvinna andra dagen vi träffas. Jag började snirkla mig och trassla in mig i ett hörn och började prata om att det kunde vara ett sätt flytta till Sverige eller nått. Anjela svarade helt lugnt att hon har det bra i sovjet och om ska flytta är det av kärlek. Jag försökte få hjälp av Harald, vad han nu skulle hjälpa mig med vet jag inte, men han sa att det här får du trassla ut själv. Harald tyckte att det var dags att ta sig en promenad och lämna mig till mitt öde. Anjelas och min diskussion fortsatte en bit in på kvällen och vi visste inte hur vi skulle lösa den nyuppkomna situationen. De andra började komma tillbaka från Tallins centrum och frieridiskussionen kom av sig men det hade redan satt sina spår i själen. När de andra kom tillbaka saknades kapten, han skulle besöka ytterligare ett ställe innan han skulle komma tillbaka till båten. Kalle kom tillbaka några timmar senare med buller och bång på däcket. Han hade nämligen blivit rånad på passet, nedslagen och tappat sina glasögon.

 


Dag 3 i Tallin

Kalle hade inga fysiska skador och klarat sig från blåtira m.m. Han hade lite svårt att förklara vad han egentligen hade gjort. Vi konstaterade att misstaget var att gå ut ensam på stan och ha viktiga papper på sig. Det är inte så lätt att var turist eftersom man inte vet vad som gäller i okända städer. För vår kapten började ett kaos med myndigheterna. Det skulle polisanmälas, försöka få nya papper och utresetillstånd. Våra visum var begränsade till dagen efter och intresset för att åka så fort som möjligt ökade. Under dagen umgicks vi med de andra svenska båtarna. Det var många äldre båtar där t.ex. S/Y Britt Marie SK95, S/Y Anahita m.m.

 

Dag 4 i Tallin

Dags att sticka hemmåt

Anjela hjälpte till med all översättning, ordnade med nya foton så att Kalle fick ett utresetillstånd som borde användas innan våra visum skulle gå ut. De andra båtarna hade redan börjat ge sig iväg och vi ville inte bli kvar till sist. Kalle hade nu fått sitt utresetillstånd och vi tyckte att det var lika bra att sticka så fort som möjligt. Sent på eftermiddagen gav i oss iväg.

Hemresan gick lugnt och fint.

 

Epilog

Anjela och jag beslutade oss för att ha fortsatt brevkontakt och vi fick se hur det blir av med bröllopsplanerna. Vi sade adjö och hoppades att vi skulle träffas igen snart.
Vårat besök i Tallin varade i tre och en halv dag, på den korta tiden hade vi nästan seglat på grund, blivit upptäckta av Sovjetisk militär med sökarljus, upptäckt en ny historisk postsovjetisk hansa stad, en rånad kapten och mitt eget frieri till Anjela.
De flesta som seglade till sovjetunionen blev avskräckta, speciellt en person, vår kapten som just nu bara ville komma därifrån. För mig däremot ökade intresset för detta spännande land. Nästa gång jag reste till sovjet var till Riga i april året där på. Anjela och jag hade haft kontakt under vintern 1989-90 och jag tyckte det var nödvändigt att besöka Riga och hennes föräldrar innan Anjela kom till Sverige.

Maj 1990 gifte vi oss i Vaxholms kyrka och är fortfarande gifta sedan 26 år.