Andra sträckan Volga - Don

 

Volga Rysslands livsåder
När vi kom ut från Volga-baltkanalen öppnades ett nytt öppet landskap som utgörs av Volga med dess omgivning. I anslutning till Volga skulle vi segla över en vattendamm på 125 km. På sjökortet var det massor med kyrkkors utprickat, vi förstod inte riktigt vad det betydde innan vi passerade en kyrka som stod mitt i vattnet. Vid bygget av dammen hade det öppna vackra landskap helt enkelt sänkts under vatten inklusive kyrkor och allt.

Kyrka som vi passerade i en fördämning
Volga börjar någonstans vid Moskva och sträcker sig hela vägen till Kaspiska havet, det är bara att välja: söderut = Moskva, österut = Volga och medströms. I Volga började livet "sprudla" med sjöfart, bördig åkermark, byar med tillhörande kyrka, passagerarfärjor med turister och Rysslands historia bakom varje flodkrök.

Flodstation där passagerarfärjor stannar
En s.k. Raketa, dom kom ångande i 20-25 knop.
En av orterna som vi passerade heter Kostroma där Ipatjevskijklostret finns. År 1610 kom ett sändebud till detta kloster med ett medelande att den 16 årige Michail Romanov blivit vald till kung. Det fanns nämligen ingen efterträdare från den förra dynastin som tillhörde Ivan den Förskräcklige. Romanovdynastin började här och blev också den sista.

Ipatjevskijklostret i Kostroma

. . . . . . . . . Våra följeslagare från Moskva.

 

 

 

En av de många kyrkor vi passerade i Volga.

Resan längs med Volga fortlöpte med blandat innehåll lite slussar, lite segling, sightseeing m.m. Nästa stora stad var Nishnij-Novgorod där var det dags att skaffa nästa uppsättning av sjökort (atlas). I ministeriet där atlas skulle köpas möttes fler seglare, ägaren till en segelbåt som bjöd in oss till ministeriets båtklubb där vi fick stanna under natten, samt till vår stora förvåning en familj med två barn i en segelbåt som var på väg åt samma håll. De hade en hemmagjord 7 m lång segelbåt med utombordsmotor och skulle gå från Moskva till Svarta havet (ca 3000km). De blev våra följeslagare för resten av resan.

 

Fiskarna blev arga.
En otrevlig upplevelse inträffade lite längre fram i Volga. Efter att vi ankrat upp i en biflod kom det en liten aluminiumbåt med två berusade fiskare. De kom och la sig längs med oss på ett klumpigt sätt, började väsnas och prata massa fyllesnack. Vi tyckte inte om deras sällskap så vi sparkade bort deras båt från vår med protester från deras sida som att vi inte ville "umgås" på deras vis och att vi "stadsbor" från Moskva inte ska komma här och komma på deras vatten. Vi drog upp ankaret och åkte i väg men de gavs sig inte utan följde efter oss med hot om prejning. (100kg roddbåt mot 2,5ton segelbåt). Hur som helst pågick detta ca en halv timme och vi tänkte att vi måste hitta på något. I St:Petersburg hade vi tagit med oss nödraketer av ryskt märke, så jag provade att skjuta iväg en över deras båt. Den stack iväg lite hur som helst i fel riktning, efter en stund for de iväg. Det dröjde inte lång tid förrän de kom tillbaka med en uppsättning egna nödraketer. Efter ett tag flög det nödraketer mellan båtarna kors och tvärs, precisionen på dessa raketer existerade inte och i princip kunde man träffa sin egen båt. Ingen båt eller person blev träffad. Efter stund försvann dom, klockan hade passerat midnatt. Vi fortsatte ytterligare några timmar till nästa stad för att pusta ut ett tag.

 

Vladimir Uljanov - även känd som Lenin
Efter ha passerat "Kazan" började vi ändra kurs mer söderut. I detta område ansluter fler floder från Uralbergen så att Volga blir större och bredare (bättre seglingsvatten). På denna sträcka fram till nästa avfart (floden Don 1300km) finns det två historiska ställen Uljanovsk och Volgograd.
Eftersom Lenin är grundare av Sovjetstaten måste en stad namnges efter honom. I detta fall blev det hans födelseort "Simbirsk" som döptes till Uljanovsk. Själva staden ligger högt placerad med en av de vackraste vyer över Volga. Eftersom det är Lenins födelseort finns ett tillhörande Leninmuseum och Leninmarknad. På marknaden kunde vi inte köpa något eftersom vi saknade "stadskort" dvs man måste bo i staden för få handla.
Ett besök i Leninmuseet var ett måste men för övrigt kunde vi inte uträtta några andra saker, vinden var nordlig så vi fortsatte vidare söderut.

. . . . . Lenin museet

 

Frihetsstaty i Volgograd

Efter en veckas seglande kom vi äntligen till Volgograd nästa milstolpe i vår resa. Vi skulle nämligen in i till floden Don och ytterligare 18 slussar.
I Volgograd utspelades slaget om Stalingrad (stadens namn under Stalintiden). Det var en av vändpunkterna under andra världskriget, när Hitlers trupper inringades och överste von Paulus kapitulerade. Den strategiska punkten åter blev Sovjetisk.
Före första slussen i Donsystemet mötte vi första gången en vaksam slussdirektör. Han frågade oss efter "kaptens certifikat", som Anjela påstod att vi glömt. Vi blev tvungna att visa mitt förarbevis och min utländska identitet, som vi hittills hållit för oss själva i slussarna, blev härmed känd. Slussdirektören blev allvarlig och frågade om jag hade papper från KGB. Anjela skojade till det hela och svarade vilket "KGB". Han mumlade lite och frågade om hon var säker på att jag inte var spion. Anjela svarade att hon inte var säker, för hon hade kommit på mig flertal gånger med att räkna statyer och monument av Lenin, men han behövde inte vara orolig för efter 100 st hade jag tappat räkningen och missat de flesta i alla fall. Han var nöjd med svaren, men för att byta ämne började han förklara hur man skulle slussa (trots) att vi hade passerat 25 slussar och mer än halva Ryssland. Slutligen kunde vi fortsätta in Don utan mer besvär.

 

Nästa sida