Vi seglade i ryska kanaler för första gången 1993 från St:Petersburg till Svarta havet. Nu var det dags att göra det på nytt fast i lite kortare sträcka från St:Petersburg till Petrozavodsk och tillbaka

Sedan 2 år tillbaka har Ryssland öppnat sig för utländska båtar och ger tillstånd att segla på inre farvatten. Jag har följt utvecklingen och läst om förändringarna på kanalerna och beslutade mig för att segla kanalerna igen. Den här gången tänker jag följa officiella reglerna och segla med svenska flaggan i topp. Förra gången (1993) smet jag igenom hela Ryssland till Svarta havet utan ett officiellt tillstånd och utnyttjade min frus ryska medborgarskap. Skulle vi bli stoppade hade vi några nödlösningar att ta till d.v.s. improvisation och förhandling på ryska av min fru. Denna resa satte djupa spår i minnet och jag kommer fortfarande ihåg mina erfarenheter från Volga vilket är en magnifik flod.

Förberedelser och huvudplan för resan: (förutsättningar och syfte)
Vi tänkte stanna cirka en månad i Ryssland och ha Petrozavodsk som vändpunkt samt besättningsbyte Jag planerade att besättningen på ditvägen skulle vara jag, min fru Anjela och mina två barn Felicia 10 år och Alex 16 år. På hemvägen från Petrozavodsk skulle besättningen bestå av min finska vän Osmo från Karelen, hans son Marco, min andra son Philip som är 18 år gammal samt eventuellt hans jämnåriga kompis Filipp.
Förra gången när jag var i kanalerna seglade jag i södra Onega och besökte därför aldrig Kishi kyrkan. Så att ett av huvud målen för denna resa är just världsnaturarvet Kishi.
Vi anlitade dessutom Vladimir Ivankiv som är SXK:s ryska representant, som agent. Det kanske verkar onödigt med agent när vi har erfarenhet av kanalerna och har flera ryskspråkiga ombord men det visade sig nödvändigt vid flera tillfällen.
Man behöver en lots under nätterna i Sankt Petersburg när broarna öppnas men vi valde borta detta alternativ. Lots är dyrt och vi har redan upplevt Sankt Petersburg på natten tidigare. Detta ledde till att vi fick ta ned och upp masten flertal gånger under resan.
Nödvändiga dokument för resan:
Visum, registreringsbevis, intyg personlig försäkring, försäkring för båten, besättningslista. Sjökort:
Jag köpte elektroniska sjökort till iPad och använde appen iSailor. I Petersburg köpte vi även papperskort eftersom det är ett krav från myndigheterna. Att det ska vara nya och uppdaterade sjökort kontrollerades aldrig och detta krav kommer nog att försvinna.
Kanalradio:
Rysk kanalradio är ett krav och är inte det samma som VHF. Vi köpte kanalradion i St Petersburg och fick stor användning för den.

Segling i Finska viken

Fin vind på Finska viken

Äventyret startar

Vi startar från Sverige den 13 juni. Vädret är helt fantastiskt och vi är fulla av förväntningar att det ska fortsätta på samma sätt. Efter ett dygn av segling så blev det regnig, kallt och vinden blåste dåligt så vi fick framöver åka mycket för motor.
Efter några dagars kämpande mot vädret kom vi äntligen till Haapasaari, sista utposten innan Ryssland. Vädret var dåligt men vi hade gett upp hoppet att det skulle ändras så vi beslutade oss för ge oss iväg. Vi fyllde i en besättningslista och bad om utklarering. Vi blev bemötta av den finska tullen som man kunde lätt förväxla med den gamla sovjetiska tiden, de var fyrkantiga och väldigt fåordiga. De kom ombord på båten med en blöt hund som klättrade i bäddade sängar och lämnade märken i trägolvet. Väder utsikten de närmaste dagarna såg inte bra ut med regn och svaga vindar, men vi segla ut med förhoppningar om förbättring.

Vi seglade på natten och det var ganska bökigt med den dåliga sikten och med all trafik. När vi började närma oss Sankt Petersburg och Kronstadt så såg vi en ubåt. Med denna bild kanske vi kan tipsa svenska journalister om hur en rysk ubåt ser ut 2015 och inte 1916.

Ubåt i Östersjön

Tivoli på ön Krestovskij ca 1 km från båtklubben

Krohnstad

Förut kom man till färjeterminalen i Petersburg för att klarera in till Ryssland, men nu är det Krohnstad som gäller för fritidsbåtar. Tullen i Krohnstad är ganska ny och provisorisk.
Personal är korrekta och vänliga men är ändå ganska seriösa. Observera att det inte är av ovänlighet utan det är annan kultur och de tar sitt jobb på allvar. Men den officiella attityden smälte direkt när de fick prata med två rysktalande barn som visar sina svenska pass. Felicia (10 år) passar på att säga att detta är hennes första besök i Ryssland. Både tullkvinnan och kustbevaknings officerare som är en ung kille blev mycket imponerade och stämningen slutade vara så officiell som den brukar vara annars.
Vi ville så gärna gå och se Krohnstad som sedan länge varit förfallen. Nu syns en fin nyrenoverad kyrka som är kärnpunkten i den lilla staden. Men vi har bråttom eftersom vi inte vill missa vattenfestivalen "Röda segel".
En del av planen var att hinna till Vattenfestivalen som var den 20e juni. Vi hade kämpat i dålig vind och oväder hela vägen men ändå så lyckades vi komma fram till Sankt Petersburg den 19:e juni alltså dagen innan festivalen.

Båtklubbar i Sankt Petersburg
Vi kom till Petersburg den 19:e juni, en dag före vattenfestivalskvällen. Vi kontaktade vår agent Vladimir Ivankiv som kom till segelbåtsklubben Krestovskij.
Krestovskij klubben är ganska ny och uppbyggd av några privata personer som verkligen har försökt göra den till ett riktigt trevlig ställe. Vi tycker att man ska rekommendera just denna lilla klubb innan den försvinner för alltid. Vladimir berättade att staden planerar att bygga en stor bro och att en av avtagsvägarna kommer att gå genom området där klubben ligger.
Bredvid klubben på vägen till tunnelbanan ligger en stor park med Tivoli som genast blev upptäckt och uppskattad av våra barn.

Vladimir Ivankiv försöker bedriva en fördelningspolitik mellan klubbarna. Större sällskap som eskadrar hänvisar han till Central River Yacht club, medan mindre sällskap passar bättre i den mindre Krestovkij klubben. Vi besökte den större klubben och insåg att denna installation lever kvar i Sovjets anda. Klubbhuset var inte renoverat och andades sovjetmentalitet, det luktade till och med sovjet innanför väggarna.
Vi är för övrigt väldigt nöjda med Vladimir och han kämpar för att göra kunder, båtklubbar och myndigheter nöjda. Verkar inte alltid så lätt.

Sankt Petersburg
Sankt Petersburg är en stad som inte lämnar någon oberörd. Staden byggdes från början som huvudstad till det nya imperiet, den skulle vara representativ och vacker.
Vi befann oss dessutom där under några av de vackraste dagarna på året, nämligen de vita nätterna. Det är de absolut ljusaste nätterna på året. Staden lever under de nätterna och det är fullt med folk som kommer till centrum för att se broöppningarna. Den här tiden är känd för att vara romantisk för stadens ungdomar, och sedan några år tillbaka arrangeras en festival som heter "Röda Segel".

Vi stannade en hel vecka i Petersburg, och hann utforska mycket av staden. Vi hann promenera på Nevskiy Prospekt, fika på pittoreska kaféer, bli avbildade av porträttmålare, ta en båttur i kanalerna, besöka Zoot, Biologiska museét, akvariet, vattencirkuset och såklart Hermitaget. Det enorma museet imponerade vår lilla dotter så mycket att vi istället för det planerade tre timmarna får följa efter henne i fem timmar tills museet stänger.

Familjen på cafebesök Nevskij Prospekt

Felicias porträtt

Från centrala Sankt Petersburg så tog vi en så kallat "Raketa", en sorts snabb bärplansbåt, till Petrodvorets med de kända fontänerna. Raketerna åker från flera stationer i Sankt Petersburg till Petrodvorets. På den här bilden ser man hur väl trafikerad sträckan är.

Raketa som går mellan Petersburg och Petrodvorets

Fontänen "Samson" som symboliserar Rysslands seger i Nordiska kriget

Efter cirka 30minuter så kom vi fram till Petrodvorets, i den norra delen av parken. Vädret var fint men då och då kom det mörka moln och lite regnskurar. Fontänernas guldglitter, solskenet och regnet skapade tillsammans små vackra regnbågar.

I den nedre delen av parken hittar vi en ateljé som hyr ut 1700-tals kläder för
fotografering och Felicia fick att uppleva vilka fina kläder hade man på den tiden.

Våran prinsessa Felicia

Planering för avfärd och mastnedtagning

Samtidigt som vi turistade i Petersburg planerade vi även inför kanalseglatsen. Ett av de största hindren var hur vi ska ta ner och upp masten på resan. Vladimir hjälpte oss med att ta ned masten i Sankt Petersburg i den stora klubben Central Yacht club. Vi förhandlade till ett pris på 2000rubel, (cirka 320kr). Han var även den som skulle ta upp den igen på vägen tillbaka. Efter mycket diskuterande bestämde vi oss att chansa med att hitta ett ställe i Schlisselburg som kunde ta upp masten igen efter att vi hade åkte igenom Petersburg. Tillbakavägen fick det ordna sig på något sätt.

Neva 80 km (Avfärd från Petersburg lördag den 27 juni.)

Neva är en naturlig flod utan utbyggnad av slussar eller elkraftverk. Det tog oss ca 9 timmar att åka uppför Neva. Strömmen är ca 2knop i medel hela sträckan. På ett ställe "Ivanovskij passagen" är den enligt sjökorten upp till 6,5 knop. Nu har jag passerat denna sträcka tre gånger i juli månad och den har inte varit mer än 5 knop någon av gångerna. Vi blev stoppade en gång av en patrullbåt som noterade att vi saknade registreringsnummer på båten. (de flesta båtar i Ryssland har tydliga reg.nummer på skrovsidan). Det blev en liten diskussion om vi hade betalat kanalavgiften eller inte. Vi ringde Vladimir som fick redde ut situationen. Det verkar vara nödvändigt att ha en agent när man seglar igenom Ryssland i dessa dagar.

Ett hus vid Neva som avspeglar vår båt

Den här byggnaden var lite rolig då den såg ut som en enorm spegel. Vi åkte förbi den ganska snabbt så att vi inte hann ta någon bild. Vi kände oss tvungna att svänga tillbaka för att fota reflektionen i fönsterna.

Nya bostadsområdena som växer överallt

Det vad man ser som en enorm skillnad från förra gången är just alla nya och fina byggnader som fortsätter hela väggen till Schlisselburg. För 22 år tillbaka var det helt tomt eller risigt, den vackra staden var slut direkt efter den centrala delen med Vinter palatset och Letnij Sad (Sommar Trädgård). Nu fortsätter det hela Neva och gör det till mycket trevlig utsikt.

Nybyggd kopia av Kishikyrkan där originalet ligger Onega

Neva kusten lång utanför Petersburg är mycket ombyggt och skiljer sig mycket från den vy som var där 22 år tillbaka

Schlisselburg 27-29 juni

På lördagskvällen kom vi till Schlisselburg.
Vi började aktivt söka efter natthamn och mastkranar. Vi åkte cirka 2km in i en arbetskanal som gick parallellt med Ladoga för att rekognosera möjligheterna för påmastning. Vi hittade några alternativ men de flesta vi frågade tyckte inte att vi skulle vara där eftersom det var arbetsområden och kajerna tillhörde olika fabriker. Vi kunde inte göra så mycket en lördagskväll, så vi letade oss vidare ut ur kanalen och hittade en hamnbassäng för pråmar och bogserbåtar.

Vi la oss bredvid ett skrotat lastfartyg (ca 70m långt) som har sett sina sista dagar. Anjela tog kontakt med "traficontrol" som vi fått instruktioner om att göra för att tala om att vi lägger oss i hamnbassängen. Dom sa att hamnbassängen tillhörde en fabrik och tyckte att vi ska lägga oss i floden.
Hur som helst låg vi kvar där för natten och senare på kvällen vart det upptäcksfärd på spökskeppet. Vid midnatt kom det en fritidsbåt och sa att vi inte skulle ligga där utan måste fortsätta längre in i hamnbassängen. Vi förstod inte riktigt vad han menade utan vi envisades oss för att stanna vilket accepterades. På söndagen fortsatte vi framåt runt "spökskeppet" som fritidsbåten hade föreslagit och till vår förvåning fanns det en liten båtklubb för motorbåtar. Alltså stod vi 50 meter från närmaste brygga utan att veta. Vi frågade om vi fick stanna och det var inga problem, det kostade 1000 rubel per dygn för vår storlek på båt.

Vy över den lilla båtklubben i Schlisselburg.
Första natten låg vi på andra sidan det stora blå fartyget

"Klubbhuset" i båtklubben

Bild på förmannen i båtklubben.

Vi satt flera timmar och pratade med honom. Han var en före detta sjökapten och hade arbetat på floderna. Han ville utveckla klubben och utöka servicen men ägarna var snåla och tänkte bara på kortsiktiga inkomster.

Det var söndag och vi tog det lugnt i Schlisselburg. Han som var i tjänst som vakt i båtklubben var jätte trevlig och mastupptagnings diskussioner fortsatte. Vi kom inte så mycket längre med den frågan utan vi besökte Nöteborg under dagen.

Alexander i Nöteborg

Den historiska fästningen Nöteborg och minnessten som är en gåva från Sverige några år tillbaka

Schlisselburg 2015

Schlisselburg 1993

Påmastning Schlisselburg
På måndagen när fabrikerna var öppna gick vi längs kajerna och lyckades hitta rederiet som var ägare till några kranar som fanns längs med arbetskanalen.

Anjela gick in för att fråga om det var möjligt för påmastning. Hon kom ut tre kvart senare och sa att det var ok för påmastning samma dag för 2000 rub. Sagt och gjort fick vi hjälp att masta på och personalen verkade intresserade och var glada att få göra ett litet annorlunda jobb.

Mastkranen som användes och den kvinnliga kranförare som hjälpte oss.

Adressen till rederiet. De är öppna för fler uppdrag i framtiden

Nattsegling på Ladoga 29 juni

Efter det att masten var på seglade vi direkt ut på Ladoga och beslutade oss för att segla på natten. Nu var det ingen vind på hela sträckan så det vart motorgång. Vi hoppades på att det skulle bli vind på Onega för annars har vi satt upp masten i onödan.
Vi seglade direkt till Svir utan att passera Valaam Kloster. Valaam öarna ligger i norra Ladoga och avståndet dit är ca 100 Nm. Det finns flertal ställen Ladoga som är värt att besöka men för det behövs ca 5 dagar till. Sträckan mellan Neva och Svir är 80 km. Vi såg en nerpa på vägen, insjösäl som finns bl.a. i Saiman. Vi kom till Sviritsa vilket är den första "staden" i Svir på morgonen. Vi beslutade för att bada och vila oss lite innan fortsatt färd.

Svir 227 km

Vi startade tisdag den 30 juni kl 10 och åkte in på Svir. Planen var att komma till den bro mellan slussarna som behöver öppnas för oss den 1a juli. Vår båt har en masthöjd på 14,5 meter så den bro som ligger på 1098 km får vi plats under. Bro nummer två på 1047 km behöver öppnas för oss. Vi behövde anmäla broöppning 24 timmar i förväg och bron öppnas på förmiddagarna vid 10. Vi ringde Vladimir så han förbeställde broöppningen. Vi tuffade iväg och fick första gången sol och 28 grader. Innan den dagen under resan hade vi hela vägen från Sverige en temperatur på 15 grader och regn i princip varje dag. Vi stannade och badade på vägen och tog det ganska lugnt eftersom vi är en barnfamilj som är ute och åker. Det var lite protester från familjen om att vi hela tiden åker för motor och att vi inte stannar i naturhamnar. Vi kom till första slussen i Svirstroj vid åtta tiden på kvällen. Anjela använde radion och vi fick slussa ganska omgående. Här var de väldigt noga med kontroll och de frågade efter registreringsnummer och ägaren till båten m.m. Allt var i sin ordning och slussningen var klar ca tio på kvällen. Vi hade inte slussat på 22 år. Nu hade vi med en ny och större båt, en barnfamilj samt att vi skulle prata i radion samtidigt. Det blev lite bökigt innan vi fick ordning på repen. Det hela gick bra.

Första slussen i Svir

En av de tuvor som var skrämmande många i sträckan efter första slussen

Vi fick åka sicksack mellan tuvorna.

När vi åkte ur slussen meddelade de att vi skulle var vid bron vid kl 08:00 följande morgon. Det innebar att vi måste segla på natten till nästa bro. Vi stannade för att grilla och äta middag. Vi åt middag, badade och spelade kort tills barnen lade sig. Vi åkte iväg klockan 01:00 på natten. Det skulle egentligen vara väldigt enkelt att segla 40km under en natt, men floden var fylld med tuvor stora som öar. Hade vi åkt in i en tuva hade det tagit tvärstopp, därför segla vi i sicksack.

Vi kom fram till bron vid sextiden på morgonen och ankrade vid flodkanten. Vi blev genomsläppta klockan 10. Vi fick det förklarat att bron hade problem att öppna hela vägen upp om det var mer än 25 grader. Antagligen hade de tekniska problem med denna bro och kunde inte alltid bestämma när den kunde öppnas. Sluss nummer två som var vid Podporozhye, gick problemfritt och ligger några km efter bron.
Vi ankrade efter slussen, vilade, badade och simmade till stranden. Vi behövde verkligen ta det lugnt en dag efter all jäkt.

Andra slussen i Svir som är byggd 1951.

Anjela slussar i Svir 2015

och i Volgabalt 1993

Sista biten på Svir

På eftermiddagen ca 17:00 samma dag beslutade vi oss för att åka en bit uppströms, det såg ut som att vi skulle kunna hitta ett bra ställe samt att utgångsläget inför morgondagen såg bättre ut därifrån. Vi hittade en liten skyddande ö som vi kunde lägga till vid, naturligtvis blev det grill på kvällen. Tyvärr tog myggorna över och vi gick och la oss före midnatt första gången på länge.

Den 2:a juni fortsatte vi till slutet av Svir Voznesenskiy. Vi passade på att handla lite mat i byn. På kvällen lyssnade vi på väderleksrapporten, det skulle bli hyfsade vindar. Vi hade inget intresse att stanna kvar så vi fortsatte ut på Onega ca 22:00 på kvällen. Det fick bli nattsegling.

Onega och Kishi ca 80 Nm 3 juli

Seglingen över Onega upp till ön Kishi gick hyfsat. Det var blandade vindar med lite motorgång. Det hade blivit kallt, ostadigt och regnskurar. Vi kom till Kishi på eftermiddagen.
Vi hade blivit tillsagda att ringa hamnkapten på Kishi ön i god tid eftersom det var platsbrist. Vi fick negativt svar från honom och blev ombedda att ringa ett vandrarhem som egentligen är en gammal flodstation, en kallad debarkad. Vi fick bättre tur där och kunde ligga längsmed den som egentligen inte var avsedd för båtar. Priset fick vi diskutera på plats, det vart 1000 rub /natt. Föreståndaren var trevlig och hjälpsam. Han var från Ukraina, berättade lite anekdoter, och hade arbetet här som ett sommarjobb.

Vi besökte Kyrkan med dess omgivning på ön. Kyrkan var under renovering. De hade börjat byta ut och renovera stockarna i kyrkan, det hela tar lång tid eftersom varje stock som är renoverad skall godskännas av världsnaturarvet. Kyrkan har renoverats i 7 år. Vår guide som var i 30 års åldern sa att kyrkan i princip aldrig varit öppen sista 20 år. Hon själv hade bott i området och kom från ön bredvid. Besöket var trevligt, vi lyssnade på klockspel och besökte hemgårdar.

Kishi med den 300 år gamla kända träkyrkan

Petrozavodsk 4-8 Juli

Vi fortsatte vår färd mot Petrozavodsk, vädret var ostadigt med regnskurar så det tog hela dagen att segla till Petrozavodsk. Anjela ringde till två båtklubbar som var tillgängliga för utlänningar. Vi gjorde en bedömning att "Pesci port" skulle kunna var lite bättre. Personalen var trevlig, det var bra service och det kostade 400 rub/natt. Det fanns bastu och wifi för barnen så vi var ganska nöjda med detta utbud. 100 rub för taxi till centrum.
Petrozavodsk var första staden som gav oss ett dåligt intryck eftersom tiden hade stått still där sedan sovjettiden. Det var inte alls samma skick som Sankt Petersburg med omgivningarna. Ett av resans största syften var att se skillnaderna mellan nu och då. Man kan säga att ca 15 mil runt Petersburg liknade det mer och mer Sovjet. Måste lägga till att det fanns många ljuspunkter även långt från Petersburg där invånarna kämpar på, på sitt sätt.

Centrala tågstationen i Petrozavodsk

och dem vackra promenadallén vid havet.

En jordenruntseglare med en speciell galjonsfigur

I båtklubben träffade vi en båt som skulle segla jorden runt. En i besättningen var Andrej Nevzorov som var författare till en bok om sin seglats; "Från Moskva och runt Europa 2006".

Galjonsfigur på båten som ska segla jorden runt.
Det verkar ganska lik… - nej föresten det kan inte stämma.

Vändpunkten för resan

Petrozavodsk var vår vändpunkt för resan, vi skulle byta besättning och planera återresan. Vi ringde våra bekanta som skulle komma hit samtidigt som Anjela och mina två yngsta barn Alex och Felicia köpte biljetter till Moskva. Vi hade förberett flygbiljetter till Petersburg för Philip och Marco till den 6:e juni, de skulle sedan åka nattåg till Petrozavodsk. Osmo som var i Finland skulle försöka hinna med samma tåg som hans och min son (Marco och Philip). Philips kompis skulle komma med ett tåg från Moskva direkt till Petrozavodsk. Det här avancerade logistiska projektet lyckades och vi hämtade samtliga nya besättnings medlemmar vid tågstationen på morgonen den 7:e juli. Min övriga familj tog tåget till Moskva samma kväll. Nu var vi fyra av fem ryskspråkiga ombord, det torde räcka att för att ta sig hem.

Onegas dricksvatten

Enligt Vladimir och lokalbefolkning kunde man använda Onegas vatten som dricksvatten. Vi provade ett glas med vatten som vi tagit mitt på insjön. Det smakade sand och myrmark. Det kunde säkert användas till att dricka men det kändes fel så vi avstod. Vi fyllde på vår tank med insjövatten för att diska med och i vissa fall koka makaroner m.m.

Full fart hemåt Petrozavodsk Sviritsa 8-10 juli

Besättningen på hemvägen

Osmo och Christer på väg över Onega

Philip andre kapten och trubadur

Filipp styrman, Marco styrman och kock

Med ny besättning måste vi naturligtvis besöka Kishi kyrkan på vägen tillbaka. Vi seglade iväg på morgonen den 8:e och kom på eftermiddagen till Kishi. Vi ringde samma flodstation och la oss på samma ställe. De som inte sett kyrkan gick på museibesök och vi var klara ca 7 på kvällen. Vi såg ingen anledning för att stanna över natten. Vi betalade några hundra rubel för "bryggplatsen" och sedan begav vi oss på natten söder ut på Onega mot Svirs inlopp.

Vädret var fortfarande ostadigt och regnigt. De fem dagar som jag har befunnit mig i Onega har vädret varit kallt och ostadigt. Enligt Vladimir är vindarna väldigt ombytliga i denna insjö.
Vi närmade oss Svirs inlopp tidigt på morgonen och jag såg en chans att hinna fram till den bro som ligger mellan slussarna som man måste beställa öppning för. Jag ringde Vladimir och således beställde broöppning. Vladimir svarar alltid på direkten när man ringer honom. Övre Svir avverkades på en dag och vi befann oss vid den första slussen norr ifrån den 9:e juli. Nu skulle slussning och broöppning organiseras. Philip fick till uppgift att ta kontakt med trafikkontrollen och slussvakten via radion. Man uppger vilken båt som talar och vilken position man har. Sedan frågar man efter tillstånd eller rapport. I början blev det lite missförstånd eftersom slussen och bron hade samma ortsbenämning. Philip lärde sig snabbt och blev en skitgrym radiooperatör och vi fick besked att få slussa tidigt nästkommande morgon samt att bron skulle öppnas kl 10. Vi fick stanna på kajen där större fartyg parkerade innan slussning. På kvällen var det grill naturligtvis. En av Rysslands populäraste grillrätter är schaschlick, en rysk variant av grillspett. Vi grillade vid alla tillfällen som tillät oss att grilla, vilket var ungefär var tredje dag.
Nedre Svir gick fort, Slussar och broöppningar fungerade enligt plan och vi var återigen i Sviritsa den 10:e juli, dvs. slutet av Svir och börjad till Ladoga.
Vi tog en promenad och stannade för natten i Sviritsa.

Öl-pubar och utländska turister på ryska landsbygden
Som en liten uppgörelse mellan mig och Osmo skulle vi besöka en pub eller restaurang vid varje ställe vi stannade på. På Kishi ön var det inga problem, restaurangen låg 100m ifrån båten. I första slussen vid Podporozhye kom vi inte utanför slussområdet. Det var strängt förbjudet att lämna området. I Sviritsa gick vi en lång promenad på natten för att upptäcka att Sviritsa "centrum" bestod av två fallfärdiga hus som det "produkti" på, dvs matbutiker. I Shlisselburg hade vi bättre tur då det skulle finnas två restauranger inom promenadavstånd. Vi började gå på kvällen och fråga oss fram så gott det gick. Vid ett tillfälle frågade vi två yngre damer i 25 års ålder vart restaurangerna fanns. De förklarade att det inte var restauranger utan snarare enkla danskafér. Osmo berättade att vi var turister och ville se det lilla som fanns i "byhålan".
- Vadå turister det finns inga turister i denna "stad". Sa de och undrade var vi bodde.
När Osmo sa att vi kom från Stockholm trodde de inte fortfarande in på oss. De förklarade att det var populärt att män låtsades vara turister som raggningsförsök. Osmo försökte fortfarande övertyga dem att vi var turister och jag märkte att han pratade in sig i ett "hörn". Jag skrattade till och fick genast tillbaka från damerna.
- Vi visste det. Ni är inga turister, ni bara skojar med oss!
Hur som helst lugnade de ner sig och blev nästan övertygade om att det faktiskt skulle kunna finnas turister i Schlisselburg. Vi gick vidare och till sist hittade vi danskafét. Det var ett mycket retroställe från forna Sovjet, en sal med högt tak, nylongardiner och en bar. Gästerna bestod av en mindre släktträff och några sällskap runt borden. De flesta dansade efter ryska "covers" medan andra satt och pratade. Två damer åt middag och hade en karaff med vodka som måltidsdryck. Osmo sa att det påminde mycket om hans hemstad i Karelen. Detta ställe fick bli vår referens för "landsbygdstandard" för pubbar. Vi fick våra öl och begav oss tillbaka till båten. Ska påpeka att vi besökte en pub i Helsingfors som heter Zetor (det står en massa traktorer placerade överallt) publiken, musiken och stället var inte långt ifrån Schlisselburgs standard.

Ladoga på tillbakavägen
Tempot fortsatte och vi startade så tidigt som möjligt. Sakta men säkert började det blåsa från norr. Äntligen bra vind första gången. Överseglingen tog ca 14 timmar, Philips vän Filipp blev sjösjuk.

Åter tillbaka i Schlisselburg lördag den 11 juli
Vi kom till Schlisselburg på kvällen. Vi åkte till samma motorbåtsklubb som vi legat på vägen till Ladoga. Denna gång var vakten utbytt av någon otrevligare person som sade att det inte fanns plats och att det skulle komma en båt efterföljande dag. Vi pratade lite lugnt med honom och sa att vi kunde flytta på oss när båten skulle komma. Surt sa han att vi fick stanna och det skulle kosta 1000 rub. I Schlisselburg fanns det en stor mataffär ca 500m från klubben, vi hann dit precis innan stängningsdags kl 22:00
Bredvid oss stod det en ny fin motorbåt med en trevlig skeppare. Han bodde i Schlisselburg och precis köpt en ny båt. Vi fick låna hans elkabel, så den utgiften slapp vi. Lite kompensation från den sura hamnvakten.

Söndag den 12 juli
Så stod vi återigen med frågan; hur ska vi få upp masten? Det fick bli ett besök i samma industriområde som vi mastade på förra gången. Efter stund hittade vi en pråm med en lämplig kran. Det var söndag och lite svårt att hitta folk som jobbade. Efter en stund hittade vi en i besättningen, han i sin tur ringde kaptenen för fartyget och sa vi skulle hämta båten och diskutera priset när båten var på plats. Sagt och gjort efter en timme var vi plats. Han frågade hur mycket vi skulle kunna tänka oss att betala. Vi föreslog 2000 rub vilket accepterades. Han såg direkt att vi var utlänningar men tog inga överpriser för det. Vi var klara inom en timme, och återvände till båtklubben. Det hela gick smidigare än vad vi hade tänkt oss så vi var klara för avfärd mot Sankt Petersburg.

Åter till Petersburg 12 juli
Vi beräknade färden på Neva till ca 6 timmar. Vi köpte vatten, mat och lite tillbehör för resan och gav oss iväg vid 3 tiden. Färden utmed Neva löpte på utan störningar. Skönt att åka medströms. Nya sällskapet var imponerade och nyfikna på hur bebyggelsen såg ut utmed stränderna med alla nya hus. Jag ringde Vladimir och sa att vi var på väg tillbaka till Petersburg så han kunde meddela trafikkontrollen för ordningens skull.

Osmo i Petersburg och resan började närma sig slutet

Åter igen i Petersburg alla är glada att lyckas med resan utan missöden.

Sammanfattning

" Hela resan tog 38 dagar. Vi stannade i Ryssland i 28 dagar. Vi besökte Sankt Petersburg och två insjöar men tiden räckte inte till i alla fall. Det vart ett högt tempo, väldigt mycket att se, vi skulle gärna stanna ca två veckor till.
" Sträckan vi seglade var ca 1600 nautiska mil. Fördelningen var fyra lika stora delar, ca 400 nm Stockholm till Petersburg. 400 nm Petersburg till Petrozavodsk, sedan tillbaka.
" Vi tåg upp och ned masten 4 gånger. Det kostade ca 2000 rub varje gång. Vi tyckte inte att det var värt att betala lots för att gå under Petersburgs broar på natten. Upp och nedtagning av masten fungerade bra men jag kan tänka mig att det är mer begränsat för större båtar.
" Vi låg i Krestovskij Yach Club vilket vi tycke var väldigt fördelaktigt. Bra läge med parken, tivolit och tunnelbanan. Rekomenderas. För oss kostade det 2000 rub natten.
" Vi använde både papperskort och elektroniska sjökort i kanalerna. Vår atlas från 1992 fungerade fortfarande i kanalerna. I insjöarna använde vi bara elektroniska sjökort vilket fungerade bra.
" I kanaler och insjöarna stannade vi både i naturhamnar och båtklubbar. Utbudet av båtklubbar är begränsat. För små båtar är det enklare, vi hittade några motorbåtsklubbar som fungerade bra. Vi fick betala 1000rub på de flesta ställen utom i Petrozavodsk som kostade 400rub. Ryska kanaler är inte till för fritidsbåtar så det kan bli problem vid kajer m.m. de flesta kajer tillhör fabriker. Det går alltid att fråga sig fram och förhandla till sig en plats någonstans.
" Att slussa i Ryssland är enkelt. Vi hade inte extra utrustning för slussarna utan använde våra vanliga fendrar och våra vanliga förtöjningstampar. I slussarna frågade de identitet, båt-data och ibland registreringsnummer. Anmälan och konversation i slussarna använde vi kanalradion till.
" Vi behövde begära broöppning för en av broarna i Svir. Man behövde säga till ett dygn i förväg om man ville passera bron. Vår masthöjd är 14,5m.
" Vindarna på insjöarna var ombytliga och det var kallt när vi var där. Jag kan tänka mig att klimatet är ganska kallt desto längre in i Karelen man kommer.
" Petrozavodsk är en stor stad och fungerar bra som bunkringsplats för mat och diesel. Vi bytte besättning där. Det finns många tågförbindelser mellan Sankt Petersburg och Moskva. Flygplats finns.
" Att byta besättning är inga problem man behöver bara skriva en ny besättningslista. Att byta kapten innebär fler problem. Regler och officiella dokument för fritidsbåtar saknas.
" Information om kanalradio
I Ryssland behövs en kanalradio med andra frekvenser som inte stämmer överens med VHF. Lite motstridigt köpte vi en ny radio efter det var ett krav för vår färd. Vi betalade 2000 sek för den nya radion och hoppas kunna sälja vidare den på Ebay.
Min fru var radioansvarig och fick instruktioner från Vladimir om hur den skulle användas. Kanal 5 för "trafik kontroll" och kanal 3 för slussar. Första kontakten med trafikkontrollen och slussarna var strulig, men med tiden lärde man sig. Vi rapporterade vår position under resan och fick väderrapporter. Samma sak var det med Philip, vår äldsta son som var radioansvarig på vägen tillbaka. I början var det lite strul, men med tiden lärde han sig att använda rätt uttryck.